Maken och jag har en stor dubbelsäng. Han är mycket varmare än mig och har en disktrasa till täcke. Nej, det är inte rätt, hans täcke är ett påslakan med ett lakan i. Eller kanske ett lakan med en tunn filt på. Så som man hade före påslakanens tid.
Hur som helst är hans täcke obefintligt. Jag har ett tjockt och tungt täcke. Jag är så himla nöjd med det. Ibland sticker jag ut en lem om det blir lite för varmt.
I vintras när det var kallt så tyckte maken om att gosa innan vi somnade. Då kom han nära och hade sitt täcke på sig och smög under mitt också. Vilket jag tyckte mycket om. Sedan när det blev för varmt så drog han sig undan med sin disktrasa.
Häromkvällen så kom maken i steahltmode. Kanske till den grad att han inte ens var där. Jag ligger i sängen och är klar för kvällen. Han har ju tusen saker som måste fixas innan han är klar. Jag ligger där i godan ro när han smyger nära OCH drar av mig mitt täcke och lägger på sig. Han gjorde det mycket försiktigt som att jag inte skulle märka vad han höll på med.
Jag säger inget men det är tusen frågetecken i mitt huvud. Han tar mitt täcke och gosar inte. Bara närmre än vanligt. Till slut så blir han nog själv lite konfunderad och undrar vad problemet är. Då svarar jag att problemet är att han snott mitt täcke.
Han blir alldeles förfärad och undrar vart hans täcke har tagit vägen. Det ligger vid hans fötter. Ihopknölat som en liten boll. Så liten att han kände det inte ens där vid hans fötter under MITT TJOCKA, fluffiga och mysiga täcke.
Jag tror att han egentligen vill ha ett likadant täcke som mig men han vågar inte erkänna det. Och så länge han kommer och gosar så delar jag gärna täcke med honom. Men om han ska sno det utan något för det, nej, där går gränsen. Då får han hålla sig på sin sida med sin disktrasa och skämmas. Han kan bli hur bra på att smyga som helst men när mitt täcke försvinner, då märker jag det.
Dagens ord: Älskar. Jag älskar min make. Jag älskar mig själv OCH jag älskar mitt täcke.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
